freezeit

Jag har alltid trott att jag lever i en egen värld.. eller jag tror det ännu.. Rättare sagt jag VET att jag inte riktigt lever i samma värld som alla andra. Jag har typ med allt svårt & även allt bra, byggt upp min egen värld med mina egna små "lagar" & med mina egna rätt och fel osv.. men vad gör man om man inte längre vill ha det så? Jag trodde jag hade kommit där ifrån (dom som känner mej förstår, orkar inte förklara) .. Men ibland, vissa dagar, så märker jag att jag ännu inte riktigt har kommit ur min lilla koja. Den enda som står i min värld just nu är min vän. (Du vet också vem du är) .. Allt annat finns knappt.. (Inte meningen). För jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att folk ska kunna nå mej, jag vill att det ska kännas lätt att leva. Vissa dagar är så jävla lätta, dom dagarna känner jag mej verkligen som en fågel. Och det där lätta är det jag försökt bygt upp.. Men i kupan där jag lever blir det bara trångare.. Jag släpper inte ut allt. Jag bara håller allt där inne.. Det är ett fett stort jävla järn lås.. Den enda som kan låsa upp det just nu är du! Jag vet att DU är den enda.. Men vart fan är du?? Vart fan gick du? Jag vill bara be dej dra åt helvete. Va fan lämnade du mej i skiten för? Bara för att du har det så jävla bra nu eller? Jag vet inte varför jag förväntar mej saker av dej... du har ändå inte funnits på så länge.. Men jag vet att för att jag ska komma ut här ifrån är du den enda som kan hjälpa mej.. Jag verkligen vet de, och det är din hjälp jag vill ha.. så jag ger mej inte.. Och jag VET att du inte vill se mej här inne.. De har du sagt. Jag hoppas du menade de!!!?? Jag orkar inte falla ner och ner ... och ner igen.. Varje gång kommer jag lite längre upp.. men för varje gång jag faller så faller jag längre och längre.. Och det finns bara ett svar på det.....

Freja du gör livet lite lättare i allt svårt! Tack!